Om vänner, livet & saknandet
Blir 2 skrivningar på en dag nu. Men antar att det inte skadar er :)
Var på stan för ett stund sen, vinkade av Sara vid tåget. Kände när jag stod där hur mycket man verkligen tar för givet att man ses snart igen. Egentligen borde man kunna göra det, men tänk om fallet inte blir så. Menar egentligen inte bara henne, utan alla man älskar. Nästa gång vi ses, kommer vi ses då? Finns så mycket som kan hända. Jag underskattar livet ibland, eller snarare det jag lever för. Jag menar, vad hade jag gjort utan mina vänner?
Saknar min vän Robert något fruktansvärt mycket. Längtar vansinnigt tills du kommer hem. Har hänt för många gånger nu att jag får en kvick idé som jag brukar få att jag ska ringa dej, men kommit på lika snabbt att det går faktiskt inte. Och då sprider sej saknandet från tårna ända ut till hårtopparna. Det gör ont i mej att inte få tala med dej.
Fast samtidigt gläds jag då åt att jag har dom andra så nära mej. Att jag faktiskt inte är ensam, jag har få,men otroligt goda vänner. Så otroligt älskvärda är ni! Skäms nästan lite över att jag säger det alldeles för sällan. Men jag hoppas ni bär med er det, att jag faktiskt älskar er!
Lägger in en bild på Robert, jag tänker på dej ska du veta!
Var på stan för ett stund sen, vinkade av Sara vid tåget. Kände när jag stod där hur mycket man verkligen tar för givet att man ses snart igen. Egentligen borde man kunna göra det, men tänk om fallet inte blir så. Menar egentligen inte bara henne, utan alla man älskar. Nästa gång vi ses, kommer vi ses då? Finns så mycket som kan hända. Jag underskattar livet ibland, eller snarare det jag lever för. Jag menar, vad hade jag gjort utan mina vänner?
Saknar min vän Robert något fruktansvärt mycket. Längtar vansinnigt tills du kommer hem. Har hänt för många gånger nu att jag får en kvick idé som jag brukar få att jag ska ringa dej, men kommit på lika snabbt att det går faktiskt inte. Och då sprider sej saknandet från tårna ända ut till hårtopparna. Det gör ont i mej att inte få tala med dej.
Fast samtidigt gläds jag då åt att jag har dom andra så nära mej. Att jag faktiskt inte är ensam, jag har få,men otroligt goda vänner. Så otroligt älskvärda är ni! Skäms nästan lite över att jag säger det alldeles för sällan. Men jag hoppas ni bär med er det, att jag faktiskt älskar er!
Lägger in en bild på Robert, jag tänker på dej ska du veta!
Kommentarer
Trackback