Nora

Jahopp, kanske ska ta upp blogglivet igen?
Har fått lite klagomål från här & var att jag är tråkig och aldrig uppdaterar, det är sant! Och jag förstår er, för även om jag inte varit aktiv i min egen blogg så är jag varit det i andras. Är inte sen med att läsa en uppdaterad blogg från någon bekant :) Och det är förbannat tråkigt när man förväntansfullt kikar in och det översta inlägget är fortfarande det som skrevs för en månad sen.. Så, man ska inte kasta sten när man sitter i glashus!
Problemet är dock just nu att jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det har ju hänt väldigt mycket sen sist jag skrev. Hälften har jag iofs glömt bort men det resterande skulle ju ta timtals att skriva om. Hm, ja.. Jag tror att jag helt enkelt får börja på ny kula!

Det mest aktuella just nu och typ det enda som faktiskt snurrar runt i mitt huvud just nu är studenten! Den efterlängtade dagen man går ut skolan, den dagen som hela livet har känts fruktansvärt långt bort närmar sej nu med stormsteg. Jag borde vara överlycklig och överdrivet förväntansfull, men det är jag inte..Jag är rädd! Jag vill inte ta studenten, va fan ska jag hitta på då? Skolan är ju mitt liv, där har jag förmodligen spenderat mer timmar än vad jag har gjort någon annastans. Det är då vad som helst kan hända. Fan.. Och min älskade vänner, jag känner redan av separationsångesten!
Och det är ju inte bara det heller, det är allt som händer just nu. Alla förberdelser. Det är kläder som ska köpas högt och lågt, accessoarer, skor och allt det där som hör till, man ska vara så fin. Och det är dyra biljetter till allt och man ska tänka på sminkning och håruppsättningar. Sånt här gör mej galen! Fast det finns en grej som gör mej ännu mer galen just nu, min självdisciplin som suger så jävla hårt. Skolarbeten från alla år på gymnasiet ligger i en hög ofärdiga, många inte ens påbörjade. Det här resulterar i en del IG på slutbetyget. Och utöver allt annat måste jag alltså få ordning på det också, förbannat också. Varför skulle jag vara en sån människa som föddes utan självdisciplin?
Okej, jag är nog världens mest pessimistiska människa när det gäller studenten. Och okej, det är väl inte bara dåligt men det känns så läskigt och det stressar mej till döden känns det som ibland.


Kanske nog talat om studenten.. Har jag något mer som kretsar i mitt huvud? Hm, inte just nu.
Fast faktiskt, när jag tittar ut genom fönstret känns det som jag laddas som ett batteri av energi. Min blick möter vårväder och det finns väl ingen som säga emot att våren faktiskt är det bästa på hela året, när man så länge varit omgiven av det vita kalla täcket på marken och så kommer vårsolen och tittar fram. Underbart! Tack våren för att du finns. Du gör mina dagar just nu under all stress. (Fast André hjälper till att göra min dagar glada också!)

På tal om honom ska jag gå och kolla vad grabben hålls med. Ha det bra och hoppas att alla blir glada nu när jag bloggar ;D